---
helgen har jag spenderat bakom baren på the rock. det har varit lärorikt och stressig. fuckar upp rygg och ben, men det är ju så jag kör, och gillar man att hänga med fulfulla människor som halvsover och dregglar så är det ett jobb man behåller! nej, tacka vet jag kära gamla Grand. där var det stundvis så skoj att man glömde bort att folk var dum i huvudet. på många sätt är det skönt att slippa befolkningen men jag har ju mina guldklimpar. som till exempel Dean som ska sälja får. Sam som tar med sig polischefens hund och vill behålla den. Hans flickvän Bec som blir klassiskt full och säger att de inte ska ha en hund. Giles som raggar upp trash och sätter på dem på toaletten. Luke som festar längst. Teach med sin affär med gammal rik man. Obligatoriska brickan med shots i Captains roads halvtid. Lustiga saker som dessa som gör livet lite kul att titta på.
en sak jag kom på nu som jag tycker är kul är när någon stänger bildörren så kappan eller kjolen hänger utanför och kör iväg. då skrattar jag så gott!
Men Gabrielle, visst är skadeglädjen den enda "sanna" glädjen, men mitt modershjärta gråter när jag läser det första stycker i bin blogg. Jag lider med mitt älskade barn när hon tuggar sig i tungan så att skinnflärpar slits bort, tro för guds skull inget annat. Det var ju minen som jag skrattade åt, den såg så rolig ut, med det förvånande inslaget "vad hände" uttrycket. Sedan vill jag faktiskt ha "kredd" för jag sa "stackars dig" och tittade på din tunga som du så fint sträckte ut och så strök jag dig trösteligt på ryggen, du glömde visst skriva det. Man måste lära sig vart begränsningarna för vad man klarar av, i ditt fall ska du nog i framtiden undvika att gå, tugga tuggumi och öppna ett ciggpaket samtidigt :-) iallafall när du har mig vid din sida. Älskar dig idag också. Pusspuss.
haha, fan. där fick jag minsan en knäpp på näsan. nu är det ju såhär att jag inte skällde på dig när du skrattade åt mig. jag var faktiskt road av situationen själv.
men jag ska ta dina råd och tänka på det i framtiden. oookej?
Mja... du skällde inte, så långt kan jag hålla med, visst du var själv road. Frågan är? tycker du att jag är en hemsk mamma eller känner du kärleken? Om du vill slutar jag att skratta när jag är med dig, säg bara till. Jag gör allt vad som står i min makt för att du ska må bra. Fattaru?
